MABO - VISTELSER

Vårat kära MABO ! 

Det har jag berättat för Dig om flera gånger.

Men den här gången är jag i vuxen ålder.Och Pappa

mår inte så bra, han behöver komma bort från hotellet,

han har magkatarr på väg att bli magsår. Mamma föreslår

att jag ska följa med Pappa ner till MABO och vara där i

lugn och ro. Alltså ska Mamma fixa allt, vilken tipp topp och arbetstrogen 

Mamma jag hade,även Pappa förståss. Säkert fixade Mamma ersättare

för mig i receptionen/kontoret.Tror inte det var under sommar/semestertid.

Men någon gång under -60talets slut innan jag hade träffat Dennis.

Sagt och gjort. Börja packa väskan. Det behövdes inte mycket kläder på Mabo.För där behövde man inte vara fin.Där hade vi fritidskläder.Våran hund Sherry en boxer tog vi naturligtvis med oss.Kunde bli skönt slippa de högklackade skorna.Som vi alltid gick i Mamma och jag.Och Pappa klädd i kostym skjorta och slips.Och lackskor som blänkte så jag kunde spegla mig i dem.

Resan dit tog väl cirka 1.5 timme tror jag. Mabo låg i Norra Vånevik, mellan

Påskallavik och Oskarshamn.

Vi hade strandtomt.Med brygga som gick en bit ut. Pappa hade båtar.Motor

och segelbåt det hade vi bara fram till -59. Då Pappa tyckte det räckte med en motorbåt med ca 30 knop. Vi kom i alla fall ut en bra bit.En roddbåt fanns också.Då vi bara rodde ut till öarna för att se oss omkring.Och se Mabo från sjösidan.

Sommarstugan hade Pappa byggt ut flera gånger (med hjälp ) av t.ex stenplattäggare, snickare . men måla vet jag Pappa fixade själv och lät oss barn hjälpa till så gott vi kunde.

Så blev det därefter också.

Den här gången som jag skulle berätta om när Pappa skulle vila upp sig och

jag skulle vara sällskap och sköta hushållningen.Varken Pappa eller jag kunde laga husmanskost. Vi skulle stuva makaroner en dag.Men den fick vi kasta, det blev som tapetklister.Så vi for in till Oskarshamn och åt på en bar i angränsande till Västerbofisk som Innehavare Uno Danielsson hade. Pappa var god vän med honom.Mabo hade funnits sedan 1948. Så under alla dessa år hade ju Pappa lärt känna väldigt många som han hade nytta utav och kunde byta tjänster med. Om Pappa pilkade för torsk så tog Una hand om överskottet och Pappa fisk dra och spön flytvästar och lite annat som man behöver på sjön.

Här trivdes Pappa som fisken i vattnet. Alla älskade vi Mabo.Här var vi fria.

så många underbara somrar som vi haft på vårt ställe på Ostkusten.Där fanns ju allt. Och det som fattades for vi och handlade.

I Påskallavik fanns en huslänga som sålde allt för sjön.Och för hushållet. Lite lanthandel. Det stod en stor skylt på taket, "FRÅGA EFTER ALLT DET MESTA FINNES" Det hade vi ungar jätteroligt åt när vi var mindre, för då frågade vi efter vissa saker som vi visste  de inte kunde ha.Så fnittrade vi och sprang ut.

Sorgligt nog så har jag inget foto på Mabo här på datorn.Ska försöka scanna några. Men det är lätt att tänka sig hur det kunde vara.Skärgården består av berghällar. Och en mängd öar, både stora och små. Och en ö som är mest känd är ju den som häxorna åker till på Skärtorsdagen.Blå JUNGFRUN.

Tror Pappa och jag var nere på Mabo över två månader. Sen ville vi hem till hotellet. Pappa mådde bättre.Och längtade säkert efter Mamma. Så for vi 

hem till Vetlanda och allt fortsatte i vanlig anda. Från morgon till sena natta.





JULARNA PÅ LÅNGGATAN 14

Mina och mina systrars Jular var ju densamma.Fast vi dem minns olika.

Alla Jular, var ju som vilken annan jul som helst. Det skulle vara gran och mycket paket under granen. Pappa satte alltid dit ljusgirlangerna som satt i en kartong med hål för varje ljus.Inget trassel där inte.

Sedan hade vi änglahår.Något syntetiskt som kliade om vi fick det på oss.Glasfiberull kan det ha varit.Det skulle läggas lite på varje ljus.Och glitter,glaskulor mest röda tror jag.

Sen fick vi hänga upp sådant vi gjort i skolan, det var väl tomtar,änglar,små julbockar ja allt som hörde julen till. Minns särskilt en Domherre i garn.

Så här såg nog våran gran ut innan den var klädd.

Fast större.

Tror Pappa kände någon som hade granar, som han köpte av.

Min Mormor bodde ju i Göteborg.Så där köptes senaste i leksaker som var inne.Vi var nog lite bortskämda med att få mycket paket varje Jul, inte bara mjuka paket.Massor av leksaker.Sådana men kunde skruva upp minns jag särskilt. Pappa gillade bilarna.Och det gjorde jag med.Säkert fick jag dockor.men konstigt nog minns jag bara de stora babydockorna som Mamma och Pappa köpte i Paris varav en docka var färgad.En pojkdocka. Den fick mina systrar. De hade kläder som var lagom till en riktig baby.

För att inte tala om all mat vi hade.Grisfötter.Det älskade jag och Pappa.Allt som Pappa gillade tyckte jag också om.Köttbullar,prins -och prinsess-korvar,syltor,ostar.Äppelost, som vi kallade Holländsk Edamer för den hade rött parafinhölje. Sallader,rödkål. Det tyckte jag om. Sill fanns det säkert, men det år inte jag, bara sardiner i olja skinn-och benfria.

Och så hemlagad risgrynsgröt. Fanns nog inte att köpa färdig på den tiden.

Skinka var ganska stor och med ben, som Pappa höll i när han skar tunna skivor, så de knappt höll ihop. Vi ville ha det så.

Julafton då var det glam och stoj, vi sjöng när Mamma spelade piano och Mormor gitarr.Även Mormor kunde spela piano.

Och tomte hade Mamma ordnat.Som kom och skrämde slag på mig.Vet inte om jag skrivit om första gången jag fick se Tomten.Men det får bli en annan berättelse från min bardoms Jular.




DET SPÖKADE

Alla har vi ju minnen från vår barndom.Vore ju konstigt annars.

Jag hade en mycket fin och minnesrik uppväxt.Hur andra hade det var väl lite si och så.

Mina närmaste lekkamrater som bodde på samma gata som jag och mina systrar.Ingen hade en likadan barndom.

Vi med våra barnsköterskor och hembiträden som varierade år efter år.

Vet en barnsköterska vi hade tror hon hette Eivor, en annan hette Gunvor.

Men jag skulle få följa med Eivor hem och bo os henne och hennes föräldrar över en helg.Hon bodde en bit utanför Vetlanda, inne i en  by i den småländska skogen.Liten herrgårdsbyggnad var det. Med gamla anor .Den hade gått i arv i  fem generationer.

Första natten var kuslig tyckte jag. Ligga i den stora sängen med plats för flera.Jag tror jag var runt 9 år.

Frågade Eivor om det  var hon som var och tog i handtaget på natten,

Nej det var inte jag sa hon.

Då spökar det nog här sa jag. Hon menade på att det var nog mest i min fantasi, som jag trott att någon gjort så.

Jag visste ju vad jag sett. Nästa natt lika dant, men då kände jag att någon var inne i rummet.Vågade inte titta.

Så nästa morgon igen sa jag vad jag varit med om.Och fick samma svar som förra morgonen.Jag ville ringa hem, det fick jag.Sa till Mamma som det var.Hon frågade om jag inte kunde stanna en natt till. Nej det ville jag inte.

Vem som hämtade mig där minns jag inte.Hem fick jag komma.Det var ingen idé att ens fråga Mamma om hon trodde på mig.Hade hon inte gjort det, hade jag nog fått stanna tiden ut.

Många år senare har jag fått veta att Mormor och Mamma var synska. Jag är inte det, med gott och väl "kännsk" som jag kallar det. Kan känna av de andar som finns runt oss.Som barn tyckte jag nog det var lite läskigt.

Men nu som vuxen.Är det bara intressant.

Kan känna oro inför vissa händelser,som ibland när jag ska in till stan, då sveper en iskall vind över mig. Och jag kommer inte iväg.Något stoppar mig.

Vad vet jag inte.Det finns inget övernaturligt att vara rädd för.Ville bara berätta lite, vad jag var med om som barn på 40 talet.





EN Ö I KALMARSUND

På somrarna från 1949 hade vi vårt älskade MABO. Pappa hade köpt fyra tomter 1948. I  Vånevik på Ostkusten.Ena tomten hade en liten stuga,utan rinnande vatten. Det fanns en brunn med pump.

Minns hur det luktade när vi öppnade dörren efter det stått igenbommat.En unken fuktig källarlukt.Näst intill mögel.Men ändå inte.

Där var vi hela sommarlovet.Vad jag minns.Pappa hade ju flera båtar han gillade sjön.Första tiden hade han en stor segelbåt med ruff, där man kunde sitta, ja till och med ligga. Men inte jag. Blev alltid sjösjuk i segelbåten. Det gick för sakta.

Motorbåten hette Hobby, stod med silverbokstäver på båda sidor i fören.Vi flickor fick kissa i durken.Som var gjord i Mahogny.Hela båten var i det materialet. När vi var så små så vi inte skämdes för Pappa.Det fanns en ö som heter än i dag Sandö. Det var en halvstor ö.Bönderna hade sina kvigor betande där.På den ön alldeles i strandkanten fanns en hög jättestor sten.Som vi klättrade upp på när kvigorna blev för närgångna.

Där var kristallklart vatten och ganska långgrunt. Vi kunde se små ålyngel.Vi försökte fånga dem med våran håv.Minns inte i dagsläget om vi någonsin fick tag på någon.

Vad vi älskade att fara dit, tror det tog omkring en timme i 18 knop.Vid klart väder kunde vi se över till Öland.Även slottsruinen.Pappa sa att det var en hägring.Vi barn såg den i alla fall.

Vet att jag ända upp i vuxen ålder hade turen att få återse Sandö.Allt var sig likt. När jag var i tonåren fotade Pappa mig i vassruskor och  på motorbåten i snygga vinkar och i en fin bikini. För att jag skulle ha foton att ge mina pojkvänner. Fotona är svartvita.

Det måste ju vara bra väder de dagar vi fick efter lite tjat på Pappa, snälla kan vi inte fara till Sandö. Mamma packade matsäckskorgen.Kan inte minnas om vi hade hembiträde med på somrarna.Men barnsköterskor var med så länge mina småsystrar var under sex år.Sedan klarade Mamma oss själva, vet att Faster Alice var med och Mormor. Om Mamma o.Pappa måste vara på Stadhotellet i Vetlanda och arbeta. De innehade rättigheterna.

Vi har så många minnen med vårt älskade Mabo. Men detta var ett utav dem. Kan ju tänkas att jag kommer på fler.Men vi förknippar ju sommaren med Mabo som i Marianne, som Mamma hette.Men som liten kallades för Ma. Därav namnet.

Pappa lät bygga till huset och bygga en stuga vi kallade Lillstugan och en Jungfru-stugan som angränsade till verkstaden.

<om det kan jag berätta i ett annat inlägg.





KARUSELLEN

Som barn bodde jag på Långgatan 14 i Vetlanda.

Det fanns en del flickor i samma ålder som mig att leka med.Grannflickan till höger och grannflickan till vänster.Sen lite längre bort på andra sidan bodde polisens Dotter.Vi gick i samma klass dessutom.

Har för mig att hon var enda barnet.För hon fick följa med oss till MABO en sommar.Antagligen för att Mamma tyckte synd om jäntan, att hon skulle behöva gå ensam hemma hela sommaren.Eller om att det var för att jag skulle få en kompis. Mina systrar var ju tre och fem år yngre.

Det finns kort från den sommaren.Inte längesedan jag såg dom.Men att hitta på dom nu. Känner igen det, har skrivit så förut.Kan inte förstå var de ligger någonstans.

Mabo, älskade sommarställe.Det var strandtomt, Pappa hade köpt fyra tomter.Som på den tiden var rätt stora.Han hade satt upp staket runt om allt. Det var inhängnat med staket en bra bit ifrån stranden när vi var mindre.Men när vi blev simkunniga togs staketet bort.

Regniga dagar, spelade vi spel.Puzzlade.Mamma  hade fullt sjå hålla oss sysselsatta.När vi riktigt små hade vi ju barnsköterskor och hembiträden, men de behövde ju semester.Så Mamma skötte väl om oss och jag vet att Faster Alice var där på somrarna för att hjälpa till.Undrar om Farbror Gunnar arbetade.Han var skorstensfejarmästare så han måste väl vara hemma när arbetarna skulle ha semester.De bodde i Nybro.På Sveavägen 15 nedre botten. Där var jag mycket på loven, min lillasyster var med en gång vet jag.Vi har alltid undrat  vem Maud var hos.Hon minns inte.Kan tänka mig att hon var hos sin Gudfar.Det var nog besvärligt att ha oss alla tre på en gång.Men jag tror faktiskt att Faster Alice, hade oss alla en gång.Det var vinter och vi blev så överraskade att Faster Alice åkte skidor i kjol, efter det  kallade vi henne Faster Brallis.Hon ramlade och fick snö under kjolen.Vi skrattade naturligtvis alla åt det. Och tyckte att Faster Alice skulle köpa sig ett par skidbyxor.Hon ägde inga långbyxor.Gick alltid i kjol och blus.Kappa och hatt och en handväska.Skodon efter vad som var brukligt efter årstiderna.

Yllebyxor som stacks hade vi tjejer  inunder.Ribbstickade strumpor som korvade sig, ingen stretch där inte.Avskydde dessa strumpor som satt fast med strumpeband i livstycket.Så det var ju alltid glipor mellan strumpa och underbyxan. Så minns jag det.


Vi hade fina kläder när vi växte upp. Kanske de syddes åt oss.För vi var ganska länge klädda likadant.Mamma stickade klänningar i vitt bomullsgarn och broderade blommor   nertill , närmare fållen.

Jag hade ju turen att jag som var äldst behövde aldrig ärva kläder.

Jag hade päls, av föl, av får och någon bävernylon fanns ju inte på den tiden, fyrtiotalet+femtiotalet.Vet att det fanns galonvantar.Som blev stela i kylan.

Vill inte uttala mig om vad det mer var för slags kläder vi hade,bäst att googla på det.

Det finns hur mycket som helst att skriva om min barndom, jag hade tänkt mig berätta om den gången, när lekplatsen brann.Det var grabbarna som lärt oss att med förstoringsglas kunde man bränna med solens strålar.Vi flickor fick inte, men nyfiken som jag var, så gick jag till lekparken en dag.Det fanns en karusell där golvplankorna var trasiga.Någon hade fastnat med foten rakt igenom.Så det var ingen som fick vara där och leka. Det fanns heller ingen där då jag kom dit.Fick eld på något litet löv, stampade så elden släcktes.Spottade lite för säkerhetsskull.Och gick hem.

Nästa morgon väcktes jag av att Mamma sa, nu har Du ingen lekplats kvar alls.Den hade brunnit ner under kvällen.Vågade inte säga att jag varit där på eftermiddagen.Det kan inte vara mitt fel.Efter några dagar gick jag dit med en lekkamrat och vi så förkolnade rester av vad som en gång varit en karusell.











Äldre inlägg