Hade en barndomsvän som jag bodde granne med.Hon var enda barnet.Bodde med sin Mamma och Pappa och hon och jag var bästisar. Hon var på dagen ett år äldre än jag. Så jag såg upp till henne.Hon bet på naglarna och gick inåt med fötterna jag tog efter.Mamma sa åt mig att inte härma Märta.Men det föll sig naturligt att göra som hon, så jag började bita på naglarna.Men började gå som Pappa utåt med fötterna.
En dag sa hon till mig, vill Du bli berömd.Ja det var klart att jag ville. Jo, då ska göra så här.Du tar ett paket smör i kylen och lägger fram det så det blir lite rumsvarmt.Lägg undan det så ingen hittar det.

Så gjorde jag det, men skvallrade till min mellansyster vad Märta sagt åt mig att göra. Vi började med att kleta ner en cykel utanför en fabrik i närheten, slängde även några klickar på fönstret.Ett halvt kilo smör räcker inte långt när vi var två om det.Men vi fortsatte kasta på fönster utmed hela gatan fram till Stadshotellet. Det som våra föräldrar stod för rättigheterna i.Där inne kastade vi upp i taket, det var för högt så det hamnade nog inte där det skulle.Någon kan ju ha halkat i det.Jag minns inte att mellansystern var med, det har hon berättat för mig. Och att det slutade med smisk i stjärten. Jag minns inte det. Att jag skulle fått det då, för det var mycket bus jag gjorde så jag fick ofta smisk. Det var Pappa som gav oss det med order från Mamma. Ändå älskade jag min Pappa.
Så var det med den berömmelsen. Nog blev vi hågkomna alltid. Men vi hade nog roligt värre kan jag tro. Jag kan fnissa än åt det.