Det var ett  skurlov. Jag var i nio årsåldern. Och eftersom mina föräldrar hade en rörelse= Stadshotellet i VETLANDA. Och de var där hela dagarna.Våra anställda barnsköterskor. Jag hade ingen från 6 års ålder.Då jag fick börja skolan på hösten. Det visades sig senare att det var för tidigt.

Men nu ska jag berätta om den gången som Mamma satte mig på tåget i Nässjö.Sa till de som satt där i kupe´n om de kunde se till att jag kom av och bytte tåg i Alvesta. Inte kom jag ihåg hur jag kom på rätt tåg.Kände mig som ett krigsbarn med lappen om halsen där det stod, att Mormor möter i Göteborg.

Minns inte hur många timmar det tog från Nässjö till Göteborg. Men tre kan det väl minst vara.Det fanns ju inga X2000 på den tiden. Tågen lunkade," koka kaffe,koka kaffe,koka kaffe." Du som åkte tåg, och det gjorde man mer förr.Minns säkert hur det lät.Det var för varje rälsdel, en liten skåra som gjorde att det lät så.

Mormor mötte, vi tog med spårvagn till hållplatsen nära där Mormor och Farbror Elon bodde.Kungsportsavenyn 25 med den långa balkongen högst upp.

Det fanns en hiss i huset med gallergrind.Hissen gick väldigt sakta. Minns att det luktade något konstigt i trapphuset.

Många år senare kom jag på vad det var. GAS ! De hade gas-spisar.


Mormor såg till att jag fick packa upp kläderna som jag hade i min lilla resväska.Fick en egen byrålåda.Mormor hade säkert tömt en åt mig.

Vet att jag låg i ett skåp som hade en säng som man fällde ner. när det var läggdags.Det var ju en fiffig lösning.Om det var ont om plats. Men Mormors och Farbror Elons våning var allt annat än liten. Den gick från ena änden till den andra. Eftersom jag var ganska liten själv, kanske jag tyckte den var större.Men jag minns att den var lång.Det gick en lång balkong. utmed husväggen. Var kanske mer brukligt förr.Vi hade också en lång balkong hemma på Långgatan 14.

Har för mig  att det  finns det ett foto, där jag sitter med Mormor.Men det kanske jag kan leta upp senare.

Mormor tog mig till trädgårdsföreningen.Den finns kvar än idag. Jag kom ihåg att Mormor ville ge mig något.Och frågade vad.Jag vill ha en sköldpadda. Mormor menade på att vi hade ju hund.Jag ville ha ett eget djur att sköta om alldeles själv. Så gick vi till en affär där de sålde djur från andra delar av världen. Nu heter det väl Zoo-affär. De hade en grekisk sköldpadda, som jag tyckte var gulligast av dom.Den hette Josef. Tyckte det var ett fult namn. Mormor sa Du kan döpa om honom när Du är hemma igen.

Farbrorn packade ner Josef i en låda, så vi kunde transportera de hem, jag höll i snöret som han bundit runt kartongen.Såg ut som en tårtkartong, fast inte lika stor och fin.Det var en brun med lite lufthål.Och träull i botten.

Oh, vad spännande det var, vi köpte lite sallad, så jag kunde mata den med det.Prövade med lite äpple och vad nu Mormor hade mer  hemma.

Allt kretsade runt lilla Josef, jag ville inte gå utanför dörren.Mormor frågade om vi skulle gå och titta på lite andra djur i Slottskogen.Men jag nöjde mig med lille Josef.


Hur han fick namnet PiP. Det kom ett ljud ur honom när jag väl var hemma igen och stolt öppnade kartongen.Och det lät precis som ett pip.

Så var Pip på hemmaplan.och jag också.

Alla ville leka med Pip.Första tiden lät jag ingen komma nära. Våran boxer Sherry nosade, men det var inte intressant doft. Så han gick därifrån och rörde den aldrig.

Jag ska berätta fler historier om Pip.Det här var den första.

Hoppas Du finner nöje i min lilla barndomshistoria som är alldeles sann.