Som barn bodde jag på Långgatan 14 i Vetlanda.

Det fanns en del flickor i samma ålder som mig att leka med.Grannflickan till höger och grannflickan till vänster.Sen lite längre bort på andra sidan bodde polisens Dotter.Vi gick i samma klass dessutom.

Har för mig att hon var enda barnet.För hon fick följa med oss till MABO en sommar.Antagligen för att Mamma tyckte synd om jäntan, att hon skulle behöva gå ensam hemma hela sommaren.Eller om att det var för att jag skulle få en kompis. Mina systrar var ju tre och fem år yngre.

Det finns kort från den sommaren.Inte längesedan jag såg dom.Men att hitta på dom nu. Känner igen det, har skrivit så förut.Kan inte förstå var de ligger någonstans.

Mabo, älskade sommarställe.Det var strandtomt, Pappa hade köpt fyra tomter.Som på den tiden var rätt stora.Han hade satt upp staket runt om allt. Det var inhängnat med staket en bra bit ifrån stranden när vi var mindre.Men när vi blev simkunniga togs staketet bort.

Regniga dagar, spelade vi spel.Puzzlade.Mamma  hade fullt sjå hålla oss sysselsatta.När vi riktigt små hade vi ju barnsköterskor och hembiträden, men de behövde ju semester.Så Mamma skötte väl om oss och jag vet att Faster Alice var där på somrarna för att hjälpa till.Undrar om Farbror Gunnar arbetade.Han var skorstensfejarmästare så han måste väl vara hemma när arbetarna skulle ha semester.De bodde i Nybro.På Sveavägen 15 nedre botten. Där var jag mycket på loven, min lillasyster var med en gång vet jag.Vi har alltid undrat  vem Maud var hos.Hon minns inte.Kan tänka mig att hon var hos sin Gudfar.Det var nog besvärligt att ha oss alla tre på en gång.Men jag tror faktiskt att Faster Alice, hade oss alla en gång.Det var vinter och vi blev så överraskade att Faster Alice åkte skidor i kjol, efter det  kallade vi henne Faster Brallis.Hon ramlade och fick snö under kjolen.Vi skrattade naturligtvis alla åt det. Och tyckte att Faster Alice skulle köpa sig ett par skidbyxor.Hon ägde inga långbyxor.Gick alltid i kjol och blus.Kappa och hatt och en handväska.Skodon efter vad som var brukligt efter årstiderna.

Yllebyxor som stacks hade vi tjejer  inunder.Ribbstickade strumpor som korvade sig, ingen stretch där inte.Avskydde dessa strumpor som satt fast med strumpeband i livstycket.Så det var ju alltid glipor mellan strumpa och underbyxan. Så minns jag det.


Vi hade fina kläder när vi växte upp. Kanske de syddes åt oss.För vi var ganska länge klädda likadant.Mamma stickade klänningar i vitt bomullsgarn och broderade blommor   nertill , närmare fållen.

Jag hade ju turen att jag som var äldst behövde aldrig ärva kläder.

Jag hade päls, av föl, av får och någon bävernylon fanns ju inte på den tiden, fyrtiotalet+femtiotalet.Vet att det fanns galonvantar.Som blev stela i kylan.

Vill inte uttala mig om vad det mer var för slags kläder vi hade,bäst att googla på det.

Det finns hur mycket som helst att skriva om min barndom, jag hade tänkt mig berätta om den gången, när lekplatsen brann.Det var grabbarna som lärt oss att med förstoringsglas kunde man bränna med solens strålar.Vi flickor fick inte, men nyfiken som jag var, så gick jag till lekparken en dag.Det fanns en karusell där golvplankorna var trasiga.Någon hade fastnat med foten rakt igenom.Så det var ingen som fick vara där och leka. Det fanns heller ingen där då jag kom dit.Fick eld på något litet löv, stampade så elden släcktes.Spottade lite för säkerhetsskull.Och gick hem.

Nästa morgon väcktes jag av att Mamma sa, nu har Du ingen lekplats kvar alls.Den hade brunnit ner under kvällen.Vågade inte säga att jag varit där på eftermiddagen.Det kan inte vara mitt fel.Efter några dagar gick jag dit med en lekkamrat och vi så förkolnade rester av vad som en gång varit en karusell.