Vårat kära MABO ! 

Det har jag berättat för Dig om flera gånger.

Men den här gången är jag i vuxen ålder.Och Pappa

mår inte så bra, han behöver komma bort från hotellet,

han har magkatarr på väg att bli magsår. Mamma föreslår

att jag ska följa med Pappa ner till MABO och vara där i

lugn och ro. Alltså ska Mamma fixa allt, vilken tipp topp och arbetstrogen 

Mamma jag hade,även Pappa förståss. Säkert fixade Mamma ersättare

för mig i receptionen/kontoret.Tror inte det var under sommar/semestertid.

Men någon gång under -60talets slut innan jag hade träffat Dennis.

Sagt och gjort. Börja packa väskan. Det behövdes inte mycket kläder på Mabo.För där behövde man inte vara fin.Där hade vi fritidskläder.Våran hund Sherry en boxer tog vi naturligtvis med oss.Kunde bli skönt slippa de högklackade skorna.Som vi alltid gick i Mamma och jag.Och Pappa klädd i kostym skjorta och slips.Och lackskor som blänkte så jag kunde spegla mig i dem.

Resan dit tog väl cirka 1.5 timme tror jag. Mabo låg i Norra Vånevik, mellan

Påskallavik och Oskarshamn.

Vi hade strandtomt.Med brygga som gick en bit ut. Pappa hade båtar.Motor

och segelbåt det hade vi bara fram till -59. Då Pappa tyckte det räckte med en motorbåt med ca 30 knop. Vi kom i alla fall ut en bra bit.En roddbåt fanns också.Då vi bara rodde ut till öarna för att se oss omkring.Och se Mabo från sjösidan.

Sommarstugan hade Pappa byggt ut flera gånger (med hjälp ) av t.ex stenplattäggare, snickare . men måla vet jag Pappa fixade själv och lät oss barn hjälpa till så gott vi kunde.

Så blev det därefter också.

Den här gången som jag skulle berätta om när Pappa skulle vila upp sig och

jag skulle vara sällskap och sköta hushållningen.Varken Pappa eller jag kunde laga husmanskost. Vi skulle stuva makaroner en dag.Men den fick vi kasta, det blev som tapetklister.Så vi for in till Oskarshamn och åt på en bar i angränsande till Västerbofisk som Innehavare Uno Danielsson hade. Pappa var god vän med honom.Mabo hade funnits sedan 1948. Så under alla dessa år hade ju Pappa lärt känna väldigt många som han hade nytta utav och kunde byta tjänster med. Om Pappa pilkade för torsk så tog Una hand om överskottet och Pappa fisk dra och spön flytvästar och lite annat som man behöver på sjön.

Här trivdes Pappa som fisken i vattnet. Alla älskade vi Mabo.Här var vi fria.

så många underbara somrar som vi haft på vårt ställe på Ostkusten.Där fanns ju allt. Och det som fattades for vi och handlade.

I Påskallavik fanns en huslänga som sålde allt för sjön.Och för hushållet. Lite lanthandel. Det stod en stor skylt på taket, "FRÅGA EFTER ALLT DET MESTA FINNES" Det hade vi ungar jätteroligt åt när vi var mindre, för då frågade vi efter vissa saker som vi visste  de inte kunde ha.Så fnittrade vi och sprang ut.

Sorgligt nog så har jag inget foto på Mabo här på datorn.Ska försöka scanna några. Men det är lätt att tänka sig hur det kunde vara.Skärgården består av berghällar. Och en mängd öar, både stora och små. Och en ö som är mest känd är ju den som häxorna åker till på Skärtorsdagen.Blå JUNGFRUN.

Tror Pappa och jag var nere på Mabo över två månader. Sen ville vi hem till hotellet. Pappa mådde bättre.Och längtade säkert efter Mamma. Så for vi 

hem till Vetlanda och allt fortsatte i vanlig anda. Från morgon till sena natta.