Hemma på Långgatan 14, där jag bodde som barn och växte upp till jag var fjorton och ett halvt år.

Det fanns lite lekkamrater men de bodde en bit därifrån, på samma gata hade vi ju grannbarnen att leka med.Men det var alltid roligare med någon från andra kvarteren.

Den här gången var Frida hon heter egentligen något annat, men kallades för det.Hennes föräldrar och mina brukade umgås vid fester.Och de festerna hölls nere i vår källare som Pappa och Mamma hade gjort om för just lite udda fester.Mamma och Pappa jobbade ju nästan jämt nere på hotellet.Men ibland var det fest därnere med föräldrar till våra lekkamrater.Det hördes inte upp i huset, om de inte spelade högljudd musik.För att vi skulle vakna utav det.Var källardörren stängd och låst.

För att återgå till vad jag skulle berätta.Det var när Frida en dag kom för att leka med mig.Eller kanske det var med mina syskon.Minns ej.

Hon hade på sig ett par röda lackskor, de finaste jag sett.Jag hade ett par bruna fula läderskor.Om jag inte minns fel.De kan ju ha varit vita.Om det var försommar.Jag frågade om jag kunde få prova en, det fick jag men efter jag gjort, så kastade jag den ena skon i nässlorna på andra sidan staketet. Sådant minns jag väldigt väl.Visste inom mig att det var något dumt jag gjort. Frida blev ledsen sprang och skvallrade för sin Pappa,som kom, men jag hann låsa in mig på toaletten med lyset släckt.Det var bara en hasp som lås.Men han slet upp dörren hur lätt som helst och talade om för mig på skarpen att så här gör man bara inte, nu får Du gå och hämta skon bland nässlorna. Men jag kan aldrig tro att jag gick och gjorde det, för då skulle jag ju bränna mig på dom.Så förmodligen hämtade jag en kratta eller något.Men hon fick sin sko tillbaka. Och jag lärde mig att inte vara avundsjuk på en sko.

Naturligtvis fick Mamma reda på vad jag gjort.Jag hörde henne skratta, men det kan väl aldrig vara för det jag gjort.Fick aldrig reda på vad det var hon skrattade åt.Det mesta har fallit bort ur minnet.

Nu har jag fått kontakt med denna flicka som är  jämnårig med mig.Verkar inte som hon minns det.Men säkerligen minns hon något annat, som jag kan fråga henne om.

Trodde jag skulle få ett par röda lackskor, men jag vet bestämt att jag var och provade ett par myggjagare för jag hade hålfotsinlägg och måste ha lite ordentliga skor.Det var ett par pojkskor hon ville jag skulle ha.Aldrig i livet och så kastade jag skorna inne i affären och sprang gråtandes ut därifrån.

Jag ville ju ha ett par röda skor.Men inte sådana. Då var jag hellre utan.