MIN GREKISKA SKÖLDPADDA PIP

Det var ett  skurlov. Jag var i nio årsåldern. Och eftersom mina föräldrar hade en rörelse= Stadshotellet i VETLANDA. Och de var där hela dagarna.Våra anställda barnsköterskor. Jag hade ingen från 6 års ålder.Då jag fick börja skolan på hösten. Det visades sig senare att det var för tidigt.

Men nu ska jag berätta om den gången som Mamma satte mig på tåget i Nässjö.Sa till de som satt där i kupe´n om de kunde se till att jag kom av och bytte tåg i Alvesta. Inte kom jag ihåg hur jag kom på rätt tåg.Kände mig som ett krigsbarn med lappen om halsen där det stod, att Mormor möter i Göteborg.

Minns inte hur många timmar det tog från Nässjö till Göteborg. Men tre kan det väl minst vara.Det fanns ju inga X2000 på den tiden. Tågen lunkade," koka kaffe,koka kaffe,koka kaffe." Du som åkte tåg, och det gjorde man mer förr.Minns säkert hur det lät.Det var för varje rälsdel, en liten skåra som gjorde att det lät så.

Mormor mötte, vi tog med spårvagn till hållplatsen nära där Mormor och Farbror Elon bodde.Kungsportsavenyn 25 med den långa balkongen högst upp.

Det fanns en hiss i huset med gallergrind.Hissen gick väldigt sakta. Minns att det luktade något konstigt i trapphuset.

Många år senare kom jag på vad det var. GAS ! De hade gas-spisar.


Mormor såg till att jag fick packa upp kläderna som jag hade i min lilla resväska.Fick en egen byrålåda.Mormor hade säkert tömt en åt mig.

Vet att jag låg i ett skåp som hade en säng som man fällde ner. när det var läggdags.Det var ju en fiffig lösning.Om det var ont om plats. Men Mormors och Farbror Elons våning var allt annat än liten. Den gick från ena änden till den andra. Eftersom jag var ganska liten själv, kanske jag tyckte den var större.Men jag minns att den var lång.Det gick en lång balkong. utmed husväggen. Var kanske mer brukligt förr.Vi hade också en lång balkong hemma på Långgatan 14.

Har för mig  att det  finns det ett foto, där jag sitter med Mormor.Men det kanske jag kan leta upp senare.

Mormor tog mig till trädgårdsföreningen.Den finns kvar än idag. Jag kom ihåg att Mormor ville ge mig något.Och frågade vad.Jag vill ha en sköldpadda. Mormor menade på att vi hade ju hund.Jag ville ha ett eget djur att sköta om alldeles själv. Så gick vi till en affär där de sålde djur från andra delar av världen. Nu heter det väl Zoo-affär. De hade en grekisk sköldpadda, som jag tyckte var gulligast av dom.Den hette Josef. Tyckte det var ett fult namn. Mormor sa Du kan döpa om honom när Du är hemma igen.

Farbrorn packade ner Josef i en låda, så vi kunde transportera de hem, jag höll i snöret som han bundit runt kartongen.Såg ut som en tårtkartong, fast inte lika stor och fin.Det var en brun med lite lufthål.Och träull i botten.

Oh, vad spännande det var, vi köpte lite sallad, så jag kunde mata den med det.Prövade med lite äpple och vad nu Mormor hade mer  hemma.

Allt kretsade runt lilla Josef, jag ville inte gå utanför dörren.Mormor frågade om vi skulle gå och titta på lite andra djur i Slottskogen.Men jag nöjde mig med lille Josef.


Hur han fick namnet PiP. Det kom ett ljud ur honom när jag väl var hemma igen och stolt öppnade kartongen.Och det lät precis som ett pip.

Så var Pip på hemmaplan.och jag också.

Alla ville leka med Pip.Första tiden lät jag ingen komma nära. Våran boxer Sherry nosade, men det var inte intressant doft. Så han gick därifrån och rörde den aldrig.

Jag ska berätta fler historier om Pip.Det här var den första.

Hoppas Du finner nöje i min lilla barndomshistoria som är alldeles sann.



RÖDA LACKSKORNA

Hemma på Långgatan 14, där jag bodde som barn och växte upp till jag var fjorton och ett halvt år.

Det fanns lite lekkamrater men de bodde en bit därifrån, på samma gata hade vi ju grannbarnen att leka med.Men det var alltid roligare med någon från andra kvarteren.

Den här gången var Frida hon heter egentligen något annat, men kallades för det.Hennes föräldrar och mina brukade umgås vid fester.Och de festerna hölls nere i vår källare som Pappa och Mamma hade gjort om för just lite udda fester.Mamma och Pappa jobbade ju nästan jämt nere på hotellet.Men ibland var det fest därnere med föräldrar till våra lekkamrater.Det hördes inte upp i huset, om de inte spelade högljudd musik.För att vi skulle vakna utav det.Var källardörren stängd och låst.

För att återgå till vad jag skulle berätta.Det var när Frida en dag kom för att leka med mig.Eller kanske det var med mina syskon.Minns ej.

Hon hade på sig ett par röda lackskor, de finaste jag sett.Jag hade ett par bruna fula läderskor.Om jag inte minns fel.De kan ju ha varit vita.Om det var försommar.Jag frågade om jag kunde få prova en, det fick jag men efter jag gjort, så kastade jag den ena skon i nässlorna på andra sidan staketet. Sådant minns jag väldigt väl.Visste inom mig att det var något dumt jag gjort. Frida blev ledsen sprang och skvallrade för sin Pappa,som kom, men jag hann låsa in mig på toaletten med lyset släckt.Det var bara en hasp som lås.Men han slet upp dörren hur lätt som helst och talade om för mig på skarpen att så här gör man bara inte, nu får Du gå och hämta skon bland nässlorna. Men jag kan aldrig tro att jag gick och gjorde det, för då skulle jag ju bränna mig på dom.Så förmodligen hämtade jag en kratta eller något.Men hon fick sin sko tillbaka. Och jag lärde mig att inte vara avundsjuk på en sko.

Naturligtvis fick Mamma reda på vad jag gjort.Jag hörde henne skratta, men det kan väl aldrig vara för det jag gjort.Fick aldrig reda på vad det var hon skrattade åt.Det mesta har fallit bort ur minnet.

Nu har jag fått kontakt med denna flicka som är  jämnårig med mig.Verkar inte som hon minns det.Men säkerligen minns hon något annat, som jag kan fråga henne om.

Trodde jag skulle få ett par röda lackskor, men jag vet bestämt att jag var och provade ett par myggjagare för jag hade hålfotsinlägg och måste ha lite ordentliga skor.Det var ett par pojkskor hon ville jag skulle ha.Aldrig i livet och så kastade jag skorna inne i affären och sprang gråtandes ut därifrån.

Jag ville ju ha ett par röda skor.Men inte sådana. Då var jag hellre utan.







LÄRKTRÄDET

När detta hände har jag ingen exakt tid för.Men om jag var 10 år så var min lillasyster 5 år.
Jag hade en livlig fantasi.Mer än de flesta sa Mamma.Det var inte alltid som hon trodde på det jag berättade.Många gånger var det ju helt sant.Men det bli väl så att hittar man små sagor, så är det ingen tror på det som hänt på riktigt.

Den här som jag ska berätta om, var när vi kommit hem, och Pappa hade kört ner till garage gången.Det var inte alltid han körde in bilen i garaget.Det gjorde han inte denna gång, för det var mycket som skulle bäras in.Mamma vet jag inte om hon var med hem, inga detaljer finns kvar i minnet.Däremot vet jag bestämt att lillsyrran och jag var kvar i bilen.Och på ängen utanför våran tomt, där växte ett stort lärkträd.Det fanns mycket nässlor där också, det var ganska vildvuxet allt däromkring.

Pojkarna hade en koja i trädet, där vi flickor inte var välkomna.

Jag fick för mig, att lura lillasyster att det satt en Järv i trädet,jag ser inte den sa hon, flera gånger.är Du blind, ser Du inte hur den står där med sina gula ögon och fräser.Nu kände jag mig lite elak, fick henne att börja gråta.Pappa kom och undrade varför vi inte kom in.Och varför lillasyster grät.Inte vet jag.För naturligtvis hade jag hotat henne att inte säga något om detta.Men hon var en riktig skvallerbytta min lillasyster, så naturligtvis nämnde hon något om den i sin aftonbön.

När sedan det var min tur att läsa aftonbönen, det gjorde vi så gott som alltid med Pappa.Frågade Pappa om jag inte hade något att be om förlåtelse för. Nej inte vad jag vet.Nä, då så och så sa Pappa godnatt och då kan Du sova med rent samvete. Jag förstod ju vad han menade.Men tänkte att jag säger förlåt  nästa morgon.

Jodå, Mamma fick reda på det.Och jag fick lite fy, vet skäms stora flickan.

Så var den saken ur världen.Och jag kunde hitta på något nytt rackartyg.



0 kommentarer | Skriv en kommentar

DOFT

I huset där jag växte upp med min Mamma och Pappa och mina två systrar och en boxer.Har berättat om huset förut.Och var det låg.

Det eldades med sågspån på den tiden.Då kom det en karl med häst och vagn full med obehandlad sågspån från något snickeri i närheten.Jag minns så väl att Pappa lät oss hoppa i sågspånen, på ett vilkor att vi inte drog runt det i hela huset.

Hur många gånger som vi hade det med oss i håret upp i huset vet jag inte.Mamma tyckte inte om det. Men Pappa tyckte att lite roligt måste vi ju få ha ibland. Tror att Pappa hade jättekul själv.Det var nog därför vi fick hålla på så där.

Jag tyckte det luktade så gott. Sällan jag får tillfälle att förnimma den lukten nu för tiden.

Rubrik

När jag växte upp hade vi hembiträde, som lagade maten åt oss.Om det var extra festligt togs maten från hotellet.

Men till vardags skötte hon hushållet, kunde skicka någon av oss att handla mjölk o.grädde.Kannan var emaljerad, gulaktig med en grön kant upptill och en nedsänkning för grädden.Minns att det fanns en rund låg baljform och lite andra bunkar som tillhörde.

Vet en gång när jag fick i uppdrag att gå och köpa mjölk.Det blev 10 öre över och då kunde jag få köpa mig godis för det.Men det fanns inget godis i mjölkaffären så jag köpte ett paket jäst.Tyckte det var så gott.

Det här hembiträdet som jag skall berätta om nu hette Maj-Britt, har träffat henne, sedan jag blev vuxen, och hon berättade hur ogärna jag åt havregrynsgröt.Det kväljde mig för varje tugga.Det jag inte åt upp på morgonen, fick jag stekt till lunch.Om jag ändå hade fått lingonsylt eller sirap till gröten, då hade jag  nog svalt den. I alla fall så berättade hon att jag en gång hade slängt gröten i vedlåren.Vilket uppdagades dagen efter, när hon skulle  elda i vedspisen. Vet inte om hon skvallrade till Mamma om mitt ofog.

Tror jag hade tumme med Maj-Britt, men vet bestämt att mina systrars barnsköterskor talade om för Mamma hur jag hade betett mig under dagen.

Om det var så pass milt bus så slapp jag pisk den dagen.





0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg